Fatty on the run

Jag levde som mörker, i sprit och dans.
I hopp om att dränka känslor,
tills det kändes som de aldrig fanns.
Jag levde för stunden, och för drömmen.
Jag sov på dagarna, och levde på så sätt i sömnen.
När chansen gavs, tog jag tåget ut i ingenstans.
Och det var där jag fann det.
Det var där livet rann i hög glans.
Jag var som du, och du var som jag.
Fastän från olika världar, gick vi ihop,
Som natt och dag.

Vi begrundade livet på våra drömmar.
Och vävde in varandra i våra livsplaner.
Det är tack vare dig och dina drömmar,
som jag ännu en gång höjer kärlekens faner.

Flaggan vajjar med stolthet inuti mig.
Så stark, obrytbar och otämd.
Du bygger upp det som förut föll,
och som en gång gjort mig skrämd.

Fastän du röjer en mur, finns tusen åter.
Och i all evighet bygger jag nya, för att skydda vem jag är.
Men också i all evighet, ska jag vänta tills du rivit dem allihop,
och står bredvid mig precis där jag är.



The fat bastard on the run has fallen in love.