En månad senare, och tusen drömmar efteråt.
För mer än en månad sen hade jag ingen aning om vad jag ville göra i livet.
Jag trodde att "planera" livet eller "veta vad man vill göra" handlade om att klura ut vilket jobb man står ut med tills man får pension eller råkar dö. Vart man skulle bo, och med vem. Och varför.
Fifän vilket jävla bullshit egentligen. Är det här vad man ska sträva efter? - MY ASS!
Dagens inlägg kommer hamna om mitt nya sätt att planera, och förhoppningsvis lämnar den några tankespår hos er som känns igen er ovanför. Welcome to the world of Fatty on the run!
Uppvakningsmoment nr1:
Vem vill resa genom livet helt ensam?
Jag tänkte resa, jag tänkte upptäcka livet, skapa mina egna drömmar helt själv, tänkte jag före jag träffade en som vill se världen, om än inte på samma grunder som jag. Det är oväsentligt.
Jag trodde att jag skulle köra formel 1 a la enmanna genom livet. Jag var helt inställd på att upptäcka livet själv.
Men istället ramlade jag in för att upptäcka en annan person samtidigt som jag upptäcker migsjälv. Vi skapar drömmar, vissa var för sig, vissa ihopspunna.
Vad är bättre än en ölflaska? - Jo två ölflaskor.
Drömmarna rullar fram..
..Genom samtal vi har genom nätterna (fulla som nyktra). Vi kommer från 2 olika stilar, men har samma grund. Och så är det med våra liv: Två olika världar och städer, men vi bottnar på samma viljor: ut från hålan och ha kul i livet. Det måste finnas något mer.
Och det första av alla våra drömmar som kom upp var att skaffa en brutal monsterbil som utav bara blicken säger " FIFÄN VAD FRÄNT" när man burnar förbi; En impala eller Chevelle.
Bilen kommer bli vår startstolpe för att vi ska dra från våra hålor och visa att man kommer vart man vill om man kan.
Ihopsparandet har börjat. And its gonna be a bumpy ride baby!
Men hur kommer man dit..?
Man måste offra sig på vägen (och ibland bli bränd) om man vill nå dit man ska.
I mitt fall: Jag vill ha min egen salong.. men för att få ihop pengar till utbildningen behöver jag ta mig an vad jag får. Och jag sökte ett städjobb som tydligen innebär att man på köpet ska kunna passa barn.
Jag råkar vara allergisk mot snorungar som skriker, skiter på sig och spiller mer mat än vad jag gör.
Så jag blev nekad ett städjobb för att jag inte vet hur man tar hand om en skrikmaskin.
Sökandet fortsätter. Men snart jävlar blir det av.
Jag upptäckte nyss att det här blogginlägget blev totalfail.
Jag återkommer när jag har något av detta att skriva om:
en impulsdröm.
en sjuk "must do for fuck sake!" idé
Eller något som kvalar in som stört i min vardag.
TJICKEDITJO!
Jag trodde att "planera" livet eller "veta vad man vill göra" handlade om att klura ut vilket jobb man står ut med tills man får pension eller råkar dö. Vart man skulle bo, och med vem. Och varför.
Fifän vilket jävla bullshit egentligen. Är det här vad man ska sträva efter? - MY ASS!
Dagens inlägg kommer hamna om mitt nya sätt att planera, och förhoppningsvis lämnar den några tankespår hos er som känns igen er ovanför. Welcome to the world of Fatty on the run!
Uppvakningsmoment nr1:
Vem vill resa genom livet helt ensam?
Jag tänkte resa, jag tänkte upptäcka livet, skapa mina egna drömmar helt själv, tänkte jag före jag träffade en som vill se världen, om än inte på samma grunder som jag. Det är oväsentligt.
Jag trodde att jag skulle köra formel 1 a la enmanna genom livet. Jag var helt inställd på att upptäcka livet själv.
Men istället ramlade jag in för att upptäcka en annan person samtidigt som jag upptäcker migsjälv. Vi skapar drömmar, vissa var för sig, vissa ihopspunna.
Vad är bättre än en ölflaska? - Jo två ölflaskor.
Drömmarna rullar fram..
..Genom samtal vi har genom nätterna (fulla som nyktra). Vi kommer från 2 olika stilar, men har samma grund. Och så är det med våra liv: Två olika världar och städer, men vi bottnar på samma viljor: ut från hålan och ha kul i livet. Det måste finnas något mer.
Och det första av alla våra drömmar som kom upp var att skaffa en brutal monsterbil som utav bara blicken säger " FIFÄN VAD FRÄNT" när man burnar förbi; En impala eller Chevelle.
Bilen kommer bli vår startstolpe för att vi ska dra från våra hålor och visa att man kommer vart man vill om man kan.
Ihopsparandet har börjat. And its gonna be a bumpy ride baby!
Men hur kommer man dit..?
Man måste offra sig på vägen (och ibland bli bränd) om man vill nå dit man ska.
I mitt fall: Jag vill ha min egen salong.. men för att få ihop pengar till utbildningen behöver jag ta mig an vad jag får. Och jag sökte ett städjobb som tydligen innebär att man på köpet ska kunna passa barn.
Jag råkar vara allergisk mot snorungar som skriker, skiter på sig och spiller mer mat än vad jag gör.
Så jag blev nekad ett städjobb för att jag inte vet hur man tar hand om en skrikmaskin.
Sökandet fortsätter. Men snart jävlar blir det av.
Jag upptäckte nyss att det här blogginlägget blev totalfail.
Jag återkommer när jag har något av detta att skriva om:
en impulsdröm.
en sjuk "must do for fuck sake!" idé
Eller något som kvalar in som stört i min vardag.
TJICKEDITJO!
Kommentarer
Trackback
